Jobbkonferens hemma vs jobbkonferens i Thailand

Jag har jobbat hela helgen. Eller jag vet knappt om jag kan kalla det jobba. Jag har varit på den galnaste skolkonferensen ever. Något jag förmodligen aldrig mer kommer uppleva, definitivt inte med svenska skolan.
I fredags satte vi oss i en minibuss, jag och mina 6 fantastiska kollegor, utan att veta vart vi skulle. Vi hade våra aningar. Vi hade spekulerat flitigt under arbetsveckan. Och faktiskt hade vår gissning varit rätt. Vi skulle till Bangkok. Dessutom skulle vi bo mitt på partygatan, backpackergatan, kaos-gatan - Khaosan road. En gata som ser ut som en heeeelt vanlig gata på dagen, men som, när mörkret faller, blir till en partygata utan dess like. En gata som aldrig sover. Det var som att komma 20 år tillbaka i tiden. Tiden då man gick ut och partajade med kompisar, försökte knö sig fram på det trånga dansgolvet, med musiken dunkandes i öronen. Bara det att nu var vi utomhus. Under bar himmel. Och med ett avlåååååångt dansgolv. Överallt såldes det galna saker, äckliga saker att äta, mojitobuckets, laughing gas. Överallt stod folk och dansade. Överallt kunde du sätta dig ner och ta en fotmassage. 
Så på dagen hade vi konferens, badade i takpoolen, åt lunch tillsammans, shoppade. På kvällen så upplevde vi detta galna party. 
Lördagskvällen var dock höjdpunkten. Vi blev återigen hämtade med taxi, utan att veta vart vi skulle. Vi hamnade på en flodbåt. En där thaimat och dryck ingick. En där man dessutom fick sightseeing av Bangkoks populäraste sevärdeheter. En där det blev den roligaste kvällen på mycket länge. 
Bangkok är bland den galnaste stad jag upplevt. Det är kaos, men ett fascinerande kaos. Men vi var alla överens. En helg räcker. Att ständigt bo i detta kaos tar nog snabbt död på den fascinerande delen. Så jag är galet tacksam för min helg. Och mina fina kollegor.







Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg närmare

Bild
Halloj Nu börjar det närma sig. Mindre än 2 månader kvar. Det har varit mycket fix med det praktiska det senaste. På min lediga dag tog jag tåget till Göteborg med pass och visumansökan i högsta hugg. Regnet öste ner, men vad gör det när man ska lämna in ansökan till solskenet. Efter att ha irrat runt ett tag så hittade jag tillslut fram till det undangömda Thailändska konsulatet. Bara för att mötas av den här lappen. 😅 Veckan därpå gjorde jag ett nytt försök. Naturligtvis hade jag noggrant kollat upp på hemsidan att konsulatet var öppet. Inget skulle gå fel den här gången. Eller hur!!  -Var har du kopia på flygbiljetten??? Den thailändska receptionisten var oövertalbar. Trots skrivare och kopiator och alla möjliga teknikprylar bakom henne så skulle man visst fixa sånt hemma, innan. ”Det står på hemsidan. Ni ska ju vara bra på engelska.” Jodå, engelska kan jag. Det är bara den där kolla-upp-saker-innan-du-gör-funktionen som är lite dysfunktionell hos mig... Ja
Läs mer

Kärlek

Bild
Den här veckan har gått i kärlekens tecken. Inte bara för att det har varit alla hjärtans dag utan även av helt andra orsaker. Här på Sanuk ger man 3 ord till de barn som slutar och åker hem igen. Idag var det dags för mig att tacka av mina egna barn. En konstig känsla. Att sitta där mitt i en ring, bara jag och mitt fina barn, med en massa folk runtomkring som lyssnar. Att leverera 3 ord som jag tycker beskriver mitt barn i positiv bemärkelse och förklara varför jag valt just dom orden. Jag tycker att jag som förälder ofta försöker berätta allt bra mina barn gör, ge dom positiv feedback, men att sitta öga mot öga och leverera dessa ord är något helt annat. Det blir så mycket känslor, så mycket uppriktighet och jag inser att jag borde göra det oftare. Se in i deras ögon och leverera positiva ord, för det finns så många. Att bara välja 3 var nästan omöjligt. Det här är den tradition på Sanuk som jag gillar allra mest. Att ge dessa 3 ord. Det är så ovant för oss att få vara i centrum.
Läs mer

Det finns alltid något att fira

Bild
Precis när jag började tänka att detta ju går alldeles smärtfritt. Att det är helt vad jag är ovan vid på mina resor . Att ingenting utöver det vanliga, det jag själv valt, händer. Det är just då det sker. Jag är så tacksam över att vi har haft besök. Jag har den finaste vännen som flyger halva världen bara för att jag bestämt mig för att jobba i ett helt annat land. I fredags fick jag chansen att visa min tacksamhet genom att fixa ett överrasknings-40års-firande. Massge, en överraskningsgäst i form av hennes pappa, lunch på beachrestaurangen, tårt på thai vis,  Mai tai och så klart en avslutning på en rooftop bar. Och inte vilken rooftop bar som helst. En med glasgolv. 27 våningar upp. Så där så att det svindlar när man tittar ner, för att man tror att glaset ska krackelera och ge efter så man sakta faller ner i avgrunden. Just den känslan. Jag har sett det på film. Så det kan hända. 😜 I alla fall, det blev en 40 årsfest att minnas för oss alla. Det perfekta slutet på en ma
Läs mer