Så kom dom tillslut



Japp. Äntligen stod dom där. Utanför min dörr. De bästa. Så fantastiskt roligt att träffas igen när man varit ifrån varandra i 3 veckor. Självklart blev det fullfart direkt. Vi hade förberett och lagat thaimat, köpt vin a la Thailand (smak av kokosnöt, inte så att jag ska ödsla plats i väskan och frakta hem några flaskor kan jag upplysa er om) och gått bananas på fruktmarknaden för att införskaffa efterrätt. Trevligaste middagen blev det.

Dagen efter tog vi tuk tuk till Black Mountain waterpark. Strålande solsken och inget folk. Rena rama drömmen. Kunna åka rutschkanor utan att köa och utan att tvingas pausa mellan åken i bastun för att tina upp. Favoriten blev nog ändå the lazy river - guppa omkring på en badring i strömt vatten som snirklade sig genom parken. Det blev dessvärre en del brända näsor så här första dagen.

På kvällen blev det såklart besök på Cikada-marknaden. 

Eftersom jag dessvärre jobbar och oturligt nog hade konferens följande helg så åkte vi söder ut men mot olika platser jag och resten av familjen. Båda fick dock oförglömliga minnen, på heeelt olika sätt. På min jobbresa hamnade vi till slut i Chumpon, på en liten resortsom hette Buadara. Fantastisk mat och härligt område. Tyvärr regnade det hela helgen så vi kunde inte nyttja den fina poolen och havet särskilt mycket. Men vad gör väl det när man har kollegor som roar en till max. Fick spelat kortspel som jag inte spelat sen jag gick ut nian, skrattat så kinderna krampat och lärt känna massor av nya vänner. Det är så det är att jobba på Sanuk. Öppna, glada människor överallt. Magiskt nog så var det regnuppehåll på morgnarna så vi kunde ha morgonyoga som planerat. 

Börjar kännas lite ledsamt att det bara är 3 veckor kvar att jobba. Ska maxa det sista 😎🥂🎉🍜🏝

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg närmare

Bild
Halloj Nu börjar det närma sig. Mindre än 2 månader kvar. Det har varit mycket fix med det praktiska det senaste. På min lediga dag tog jag tåget till Göteborg med pass och visumansökan i högsta hugg. Regnet öste ner, men vad gör det när man ska lämna in ansökan till solskenet. Efter att ha irrat runt ett tag så hittade jag tillslut fram till det undangömda Thailändska konsulatet. Bara för att mötas av den här lappen. 😅 Veckan därpå gjorde jag ett nytt försök. Naturligtvis hade jag noggrant kollat upp på hemsidan att konsulatet var öppet. Inget skulle gå fel den här gången. Eller hur!!  -Var har du kopia på flygbiljetten??? Den thailändska receptionisten var oövertalbar. Trots skrivare och kopiator och alla möjliga teknikprylar bakom henne så skulle man visst fixa sånt hemma, innan. ”Det står på hemsidan. Ni ska ju vara bra på engelska.” Jodå, engelska kan jag. Det är bara den där kolla-upp-saker-innan-du-gör-funktionen som är lite dysfunktionell hos mig... Ja
Läs mer

Kärlek

Bild
Den här veckan har gått i kärlekens tecken. Inte bara för att det har varit alla hjärtans dag utan även av helt andra orsaker. Här på Sanuk ger man 3 ord till de barn som slutar och åker hem igen. Idag var det dags för mig att tacka av mina egna barn. En konstig känsla. Att sitta där mitt i en ring, bara jag och mitt fina barn, med en massa folk runtomkring som lyssnar. Att leverera 3 ord som jag tycker beskriver mitt barn i positiv bemärkelse och förklara varför jag valt just dom orden. Jag tycker att jag som förälder ofta försöker berätta allt bra mina barn gör, ge dom positiv feedback, men att sitta öga mot öga och leverera dessa ord är något helt annat. Det blir så mycket känslor, så mycket uppriktighet och jag inser att jag borde göra det oftare. Se in i deras ögon och leverera positiva ord, för det finns så många. Att bara välja 3 var nästan omöjligt. Det här är den tradition på Sanuk som jag gillar allra mest. Att ge dessa 3 ord. Det är så ovant för oss att få vara i centrum.
Läs mer

Det finns alltid något att fira

Bild
Precis när jag började tänka att detta ju går alldeles smärtfritt. Att det är helt vad jag är ovan vid på mina resor . Att ingenting utöver det vanliga, det jag själv valt, händer. Det är just då det sker. Jag är så tacksam över att vi har haft besök. Jag har den finaste vännen som flyger halva världen bara för att jag bestämt mig för att jobba i ett helt annat land. I fredags fick jag chansen att visa min tacksamhet genom att fixa ett överrasknings-40års-firande. Massge, en överraskningsgäst i form av hennes pappa, lunch på beachrestaurangen, tårt på thai vis,  Mai tai och så klart en avslutning på en rooftop bar. Och inte vilken rooftop bar som helst. En med glasgolv. 27 våningar upp. Så där så att det svindlar när man tittar ner, för att man tror att glaset ska krackelera och ge efter så man sakta faller ner i avgrunden. Just den känslan. Jag har sett det på film. Så det kan hända. 😜 I alla fall, det blev en 40 årsfest att minnas för oss alla. Det perfekta slutet på en ma
Läs mer