Häng med till mitt Thailand

Jaha. Då har man alltså en hel veckas semester att avverka mellan 2 jobb. Har avslutat mitt jobb här på Sanuk och om en vecka är jag tillbaka på mitt vanliga jobb. Det sägs att man ska passa på att njuta av sin semester så jag och Anton gör väl det då. Har varit en bra start helt enkelt. 😁 Hänga med kollegor och kompisar Dra till lyxhotell. Hänga vid poolen. Frossa i choklad. 

Den här veckan har gått i kärlekens tecken. Inte bara för att det har varit alla hjärtans dag utan även av helt andra orsaker. Här på Sanuk ger man 3 ord till de barn som slutar och åker hem igen. Idag var det dags för mig att tacka av mina egna barn. En konstig känsla. Att sitta där mitt i en ring, bara jag och mitt fina barn, med en massa folk runtomkring som lyssnar. Att leverera 3 ord som jag tycker beskriver mitt barn i positiv bemärkelse och förklara varför jag valt just dom orden. Jag tycker att jag som förälder ofta försöker berätta allt bra mina barn gör, ge dom positiv feedback, men att sitta öga mot öga och leverera dessa ord är något helt annat. Det blir så mycket känslor, så mycket uppriktighet och jag inser att jag borde göra det oftare. Se in i deras ögon och leverera positiva ord, för det finns så många. Att bara välja 3 var nästan omöjligt. Det här är den tradition på Sanuk som jag gillar allra mest. Att ge dessa 3 ord. Det är så ovant för oss att få vara i centrum.

Jag har jobbat hela helgen. Eller jag vet knappt om jag kan kalla det jobba. Jag har varit på den galnaste skolkonferensen ever. Något jag förmodligen aldrig mer kommer uppleva, definitivt inte med svenska skolan. I fredags satte vi oss i en minibuss, jag och mina 6 fantastiska kollegor, utan att veta vart vi skulle. Vi hade våra aningar. Vi hade spekulerat flitigt under arbetsveckan. Och faktiskt hade vår gissning varit rätt. Vi skulle till Bangkok. Dessutom skulle vi bo mitt på partygatan, backpackergatan, kaos-gatan - Khaosan road. En gata som ser ut som en heeeelt vanlig gata på dagen, men som, när mörkret faller, blir till en partygata utan dess like. En gata som aldrig sover. Det var som att komma 20 år tillbaka i tiden. Tiden då man gick ut och partajade med kompisar, försökte knö sig fram på det trånga dansgolvet, med musiken dunkandes i öronen. Bara det att nu var vi utomhus. Under bar himmel. Och med ett avlåååååångt dansgolv. Överallt såldes det galna saker, äckliga saker

I helgen var vi på det ljuvligaste barnkalaset. Med barn från 5 år  (ett av födelsedagsbarnet) till Marcus som fyller 15. Och alla hade en grym dag. Där fanns ALLT. Mat, aktiviteter, skumparty, popcorn, sockervadd... De hade till och med en ice cream phone - call for ice cream. Man borde gå på barnkalas lite oftare. 😁

Håll i hatten. Här börjar små skrik, med tillhörande hopp bli till vardag. Hoppen kan vara åt sidan, upp på stolar eller bort från kylskåpet. Skriken kan vara lite olika höga. Beroende på omständigheterna. Det handlar om alla dessa djur. Hundar som är lösa och driver omkring, kattungar som gömmer sig under kåpan på moppen, ormar som slingrar sig förbi vår uteplats och gömmer sig i busken intill. Imorse var det så dags att äts frukost. Lång, go lördagsfrulle. Plötsligt hörs det igen. Det sär skriket och hoppet bort. I kylskåpet fanns en liten ödla. Vi kan dock meddela att det finns en anledning till att ödlorna bor här nere i värmen. Vår gäst mådde inte så bra, som ni kan se på bilden. Här är sannerligen som att leva på zoo, bara det att det känns som om djuren är på rymmen. Man har ingen kontroll på dem. 😱🐍🦎🐕🐱

Precis när jag började tänka att detta ju går alldeles smärtfritt. Att det är helt vad jag är ovan vid på mina resor . Att ingenting utöver det vanliga, det jag själv valt, händer. Det är just då det sker. Jag är så tacksam över att vi har haft besök. Jag har den finaste vännen som flyger halva världen bara för att jag bestämt mig för att jobba i ett helt annat land. I fredags fick jag chansen att visa min tacksamhet genom att fixa ett överrasknings-40års-firande. Massge, en överraskningsgäst i form av hennes pappa, lunch på beachrestaurangen, tårt på thai vis,  Mai tai och så klart en avslutning på en rooftop bar. Och inte vilken rooftop bar som helst. En med glasgolv. 27 våningar upp. Så där så att det svindlar när man tittar ner, för att man tror att glaset ska krackelera och ge efter så man sakta faller ner i avgrunden. Just den känslan. Jag har sett det på film. Så det kan hända. 😜 I alla fall, det blev en 40 årsfest att minnas för oss alla. Det perfekta slutet på en ma

Fantastiskt. På riktigt. På alla sätt. Efter att ha  ägnat 2 dagar åt att jobba hårt och sen lösa en massa praktiska ting, som tex hyra moppe, fixa thaitelefon, handla basvaror till skafferiet mm, så har jag ägnat resten av veckan åt att leva. Det är intensivt, men jag hör ju till den sorten som älskar just intensivt. På bara 5 dagar har vi hunnit med att lyxa med drinkar på vårt favvohak - SeenSpace, klättrat ner i en tempelgrotta, badat på vackra Sai Noi beach, tagit den klassiska gungbilden, lattjat i vattenparken, tittat på svenska coverbandet Duojag, gått på nattmarknad, letat oboypopcorn (till Marcus förtret så hade just popcornsstället bommat igen, mamman är inte lika missnöjd... :), vandrat runt i lyxkvarteren kring Hilton-hotell, ätit thaimat i massor, sunkat ner sin enda bikini och köpt två nya.  Javisst här går det undan, men det är så galet roligt när man har besök, så det är svårt att bara sitt i en solstol och pilla sig i naveln. Än har jag flera dagar kvar att njuta av