Bland havsstormar, pringleslunch och känslan av att lite komma hem

Koh Samet. En paradisö på många sätt. Rent, vita mjölsandstränder, god mat och eldshower. Ledsamt bara att just vi lyckas pricka in värsta stormen under vår korta semester där. På torsdagen hann vi ligga och sova på stranden, uppleva den vita mjölkänslan mellan tårna och bada i det blå havet. På fredagen badade kidsen på fm i stora vågor. Det resulterade i en uppskrapad mage och en näsblod. Därefter blev det röd flagg. Det konstigaste av allt var att vi inte hade någon blåst. Ingen alls. Det var bara havet som stormat. När vi vaknade på lördagen var stränderna borta. Vi hyrde moppe och åkte runt hela ön. På em hittade vi en, Ao Phrao, där havet var så pass stilla att det gick och bada. Men det blå, rena vattnet syntes inte till. Stormen hade dragit med sig havets skit in till stranden. Där kämpade massor med thailändare frenetiskt för att försöka göra stränderna rena igen och vattnet badvänligt. Återigen så ledsamt att se vad vi människor gör med våra hav.

Men vi har haft en fantastisk minisemester. Det bästa av allt var sällskapet. På fredagen dök Linda och hennes syster m familj upp. Att tillsammans äta mat, titta på eldshower, sitta i sittpuff vid stranden, dricka drinkar och snacka är semester nog. Då är bad och mjölvita stränder inte så noga.

Idag gick vi upp 7.30 för att ta oss vidare från Koh Samet till Hua Hin. Vårt första mission var att ta oss med speedboat till fastlandet. Där lärde vi oss regel nr 1: Köp aldrig en tur och returbiljett på fastlandet. Innan vi fick tag på den båten som kört oss ut och skulle ta oss tillbaka!!! Inte blev det billigare för oss heller. Vi blev snarare lurade på pengar. Tillslut kom vi över iallafall där en taxi väntade på oss som tog oss till färjan mellan Pattaya - Hua Hin. Väl framme vid färjeterminalen var vi rejält sugna på lunch. Jag lovade kidsen mat på båten. Vi hade läst att de hade försäljning där. Och det hade dom. Absolut. Dagens lunch blev en kit kat och pringles. Pheeew.

När vi väl klev av båten i Hua Hin så kändes det lite som att komma hem. När vi dessutom fick i oss mat på vår favvorestaurang så kändes det som om vi är redo. Att njuta av vår vistelse här.






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg närmare

Bild
Halloj Nu börjar det närma sig. Mindre än 2 månader kvar. Det har varit mycket fix med det praktiska det senaste. På min lediga dag tog jag tåget till Göteborg med pass och visumansökan i högsta hugg. Regnet öste ner, men vad gör det när man ska lämna in ansökan till solskenet. Efter att ha irrat runt ett tag så hittade jag tillslut fram till det undangömda Thailändska konsulatet. Bara för att mötas av den här lappen. 😅 Veckan därpå gjorde jag ett nytt försök. Naturligtvis hade jag noggrant kollat upp på hemsidan att konsulatet var öppet. Inget skulle gå fel den här gången. Eller hur!!  -Var har du kopia på flygbiljetten??? Den thailändska receptionisten var oövertalbar. Trots skrivare och kopiator och alla möjliga teknikprylar bakom henne så skulle man visst fixa sånt hemma, innan. ”Det står på hemsidan. Ni ska ju vara bra på engelska.” Jodå, engelska kan jag. Det är bara den där kolla-upp-saker-innan-du-gör-funktionen som är lite dysfunktionell hos mig... Ja
Läs mer

Kärlek

Bild
Den här veckan har gått i kärlekens tecken. Inte bara för att det har varit alla hjärtans dag utan även av helt andra orsaker. Här på Sanuk ger man 3 ord till de barn som slutar och åker hem igen. Idag var det dags för mig att tacka av mina egna barn. En konstig känsla. Att sitta där mitt i en ring, bara jag och mitt fina barn, med en massa folk runtomkring som lyssnar. Att leverera 3 ord som jag tycker beskriver mitt barn i positiv bemärkelse och förklara varför jag valt just dom orden. Jag tycker att jag som förälder ofta försöker berätta allt bra mina barn gör, ge dom positiv feedback, men att sitta öga mot öga och leverera dessa ord är något helt annat. Det blir så mycket känslor, så mycket uppriktighet och jag inser att jag borde göra det oftare. Se in i deras ögon och leverera positiva ord, för det finns så många. Att bara välja 3 var nästan omöjligt. Det här är den tradition på Sanuk som jag gillar allra mest. Att ge dessa 3 ord. Det är så ovant för oss att få vara i centrum.
Läs mer

Det finns alltid något att fira

Bild
Precis när jag började tänka att detta ju går alldeles smärtfritt. Att det är helt vad jag är ovan vid på mina resor . Att ingenting utöver det vanliga, det jag själv valt, händer. Det är just då det sker. Jag är så tacksam över att vi har haft besök. Jag har den finaste vännen som flyger halva världen bara för att jag bestämt mig för att jobba i ett helt annat land. I fredags fick jag chansen att visa min tacksamhet genom att fixa ett överrasknings-40års-firande. Massge, en överraskningsgäst i form av hennes pappa, lunch på beachrestaurangen, tårt på thai vis,  Mai tai och så klart en avslutning på en rooftop bar. Och inte vilken rooftop bar som helst. En med glasgolv. 27 våningar upp. Så där så att det svindlar när man tittar ner, för att man tror att glaset ska krackelera och ge efter så man sakta faller ner i avgrunden. Just den känslan. Jag har sett det på film. Så det kan hända. 😜 I alla fall, det blev en 40 årsfest att minnas för oss alla. Det perfekta slutet på en ma
Läs mer