Livets berg- och dalbana

Jag vet inte. Vad det är som gör att livet envisas med att ständigt vara en berg- och dalbana. Att det alltid ska vara liiite nedför. Förra året var det bla visumet. Det tog 4 vänder till Göteborg innan visumet blev i sin ordning. Den här gången hade jag stenkoll. På allt. Fixat och trixat in i minsta detalj. Då...
Ja visst, då skadar jag knät. 4 veckor innan avfärd. Inte alls så bekymrad över det, utan tänkte mest att liten tid på kryckor sen är allt som vanligt. Ända tills jag igår träffade ortopeden som krasade alla såna tankar.
"Operation. På en gång. Du behöver nog skjuta på din Thailandsresa."
Nehej du tänkte jag envis som jag är. Fick mirakulöst nog dom att fixa en tid till mig morgonen efter. Med en knäspecialist som turligt nog arbetade just denna dag. Menisken skulle fixas till lite. Om 2 veckor skulle jag kunna röra mig fritt igen. Jag kunde inte fatta vilken tur jag hade. Sååå tacksam.

Väl i väntrummet nästa dag så blev alla där inropade utom jag. Tiden gick och jag fick en inte lika bra känsla. Tillslut kom läkaren, knäspecialisten, som började med att säga "Det här ser inte så bra ut." Tro mig. Det är ingen bra feeling när just dom orden kommer från en läkare.
Operation underbemannade, fanns ev inte tid för mig idag, kanske imorgon. Annars efter nyår.
"Men jag har hört att du ska till Thailand 20/1" sa hon och rynkade pannan. Rynkan blev nååågot djupare när jag berättade att det visst var 2/1 jag flög.
"Du kommer kanske behöva skjuta på den... Jag kommer att behöva sy ihop menisken och då måste du ha stålskena på och vara stilla i 6 veckor så det får läka ordentligt."
Ridå ner. Nattsvart. Nehej du tänkte jag och började prata andra alternativ. Vilka tom jag insåg inte var till min fördel. Sååå det var bara sitta ner och vänta, låta experterna göra jobbet och lösa problemen efterhand.

Jag kom tillslut in på operation och efter att ha sovit gott och vaknat upp så upptäcker jag ett ben utan stålskena. Befarade det värsta. Att hon tvingats ta bort hela menisken iallafall.
"Ledsen att jag skrämde upp dig i onödan. Jag tog bort den skadade delen. Den som sitter kvar ser oväntat bra ut och sitter på ett bra ställe så du kommer nog inte märka av det så mycket. Du kan åka till Thailand i lugn och ro. Om 2 veckor bör du kunna röra dig obehindrat igen."

Som sagt. Det är tur att berg och dalbanorna även har vägar uppåt. Bara 13 dagar kvar.

från sjukhussängen                                                      lite mysigare hemma :) God Jul alla


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg närmare

Bild
Halloj Nu börjar det närma sig. Mindre än 2 månader kvar. Det har varit mycket fix med det praktiska det senaste. På min lediga dag tog jag tåget till Göteborg med pass och visumansökan i högsta hugg. Regnet öste ner, men vad gör det när man ska lämna in ansökan till solskenet. Efter att ha irrat runt ett tag så hittade jag tillslut fram till det undangömda Thailändska konsulatet. Bara för att mötas av den här lappen. 😅 Veckan därpå gjorde jag ett nytt försök. Naturligtvis hade jag noggrant kollat upp på hemsidan att konsulatet var öppet. Inget skulle gå fel den här gången. Eller hur!!  -Var har du kopia på flygbiljetten??? Den thailändska receptionisten var oövertalbar. Trots skrivare och kopiator och alla möjliga teknikprylar bakom henne så skulle man visst fixa sånt hemma, innan. ”Det står på hemsidan. Ni ska ju vara bra på engelska.” Jodå, engelska kan jag. Det är bara den där kolla-upp-saker-innan-du-gör-funktionen som är lite dysfunktionell hos mig... Ja
Läs mer

Kärlek

Bild
Den här veckan har gått i kärlekens tecken. Inte bara för att det har varit alla hjärtans dag utan även av helt andra orsaker. Här på Sanuk ger man 3 ord till de barn som slutar och åker hem igen. Idag var det dags för mig att tacka av mina egna barn. En konstig känsla. Att sitta där mitt i en ring, bara jag och mitt fina barn, med en massa folk runtomkring som lyssnar. Att leverera 3 ord som jag tycker beskriver mitt barn i positiv bemärkelse och förklara varför jag valt just dom orden. Jag tycker att jag som förälder ofta försöker berätta allt bra mina barn gör, ge dom positiv feedback, men att sitta öga mot öga och leverera dessa ord är något helt annat. Det blir så mycket känslor, så mycket uppriktighet och jag inser att jag borde göra det oftare. Se in i deras ögon och leverera positiva ord, för det finns så många. Att bara välja 3 var nästan omöjligt. Det här är den tradition på Sanuk som jag gillar allra mest. Att ge dessa 3 ord. Det är så ovant för oss att få vara i centrum.
Läs mer

Det finns alltid något att fira

Bild
Precis när jag började tänka att detta ju går alldeles smärtfritt. Att det är helt vad jag är ovan vid på mina resor . Att ingenting utöver det vanliga, det jag själv valt, händer. Det är just då det sker. Jag är så tacksam över att vi har haft besök. Jag har den finaste vännen som flyger halva världen bara för att jag bestämt mig för att jobba i ett helt annat land. I fredags fick jag chansen att visa min tacksamhet genom att fixa ett överrasknings-40års-firande. Massge, en överraskningsgäst i form av hennes pappa, lunch på beachrestaurangen, tårt på thai vis,  Mai tai och så klart en avslutning på en rooftop bar. Och inte vilken rooftop bar som helst. En med glasgolv. 27 våningar upp. Så där så att det svindlar när man tittar ner, för att man tror att glaset ska krackelera och ge efter så man sakta faller ner i avgrunden. Just den känslan. Jag har sett det på film. Så det kan hända. 😜 I alla fall, det blev en 40 årsfest att minnas för oss alla. Det perfekta slutet på en ma
Läs mer