Snorkling till sist

 Det finns så mycket att berätta. I helgen hade vi bokat in oss på ett boende 2,5 h söder om Hua Hin - Bang Saphan, för att få snorkla lite grann. Hua Hin levererar massor, men inte just snorkling. Vi hade fått tips om ett bra boende från mina kollegor. The Theater Villa. Och vilket ställe. Mysigt är bara förnamnet. Ägaren gjorde vår weekendresa till en resa att minnas länge. Så rar, så hjälpsam, så god mat och så rent. Pratade med ett annat svenskt par som alltid åker tillbaka till det stället när de är i Thailand just för att det ör så trevliga ägare. Jag förstår dom. 

På kvällen hittade vi till den ljuvligaste strandbaren - Why not bar. Precis mitt motto i livet. Why not, liksom. Vi drack goda drinkar och lyssnade till livemusik. 

På lördagen blev vi upphämtade på hotellet och körda till båten. Snorkling och flytväst på och sen ut till havs. Efter en stund kom vi fram till ön Koh Talu. Äntligen fick vi snorkla. Strålande solsken, varmt och vindstilla. Perfekta förutsättningar för en lyckad dag, för det blev det. En fantastiskt lyckad dag med massor av färgglada fiskar i sikte. Båten bjöd på lunch innan vi åkte tillbaka och fick taxiskjuts hem igen. Taxi på thaivis vill sägs = bak på flak. Allt för priset av 350 baht. Nästan jobbigt att betala så lite och få så mycket. Ändå är man där och letar lägsta priset och prutar. Hmmm...

Idag hade vi en soft dag på stranden. Vi åt lunch på Love@sea, spelade kort på Why not bar, och chillade i sanden. Väl hemma i Hua Hin igen så hade vi bokat bord på Scandinavia kitchen, för att garanterat kunna se hockeymatchen Sverige - Finland. De hade tre rätter att välja på: köttbullar, pyttipanna och köttfärslimpa. Inte ett drömscenario för en som inte gärna äter kött. Låtsades att köttfärslimpan var en gooood, härlig bönkaka. Eller nått. Och njöt lite extra av lingonen. Vad gör man inte för att se Sverige slå Finland. Ett grymt avslut på ännu en grym helg. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg närmare

Bild
Halloj Nu börjar det närma sig. Mindre än 2 månader kvar. Det har varit mycket fix med det praktiska det senaste. På min lediga dag tog jag tåget till Göteborg med pass och visumansökan i högsta hugg. Regnet öste ner, men vad gör det när man ska lämna in ansökan till solskenet. Efter att ha irrat runt ett tag så hittade jag tillslut fram till det undangömda Thailändska konsulatet. Bara för att mötas av den här lappen. 😅 Veckan därpå gjorde jag ett nytt försök. Naturligtvis hade jag noggrant kollat upp på hemsidan att konsulatet var öppet. Inget skulle gå fel den här gången. Eller hur!!  -Var har du kopia på flygbiljetten??? Den thailändska receptionisten var oövertalbar. Trots skrivare och kopiator och alla möjliga teknikprylar bakom henne så skulle man visst fixa sånt hemma, innan. ”Det står på hemsidan. Ni ska ju vara bra på engelska.” Jodå, engelska kan jag. Det är bara den där kolla-upp-saker-innan-du-gör-funktionen som är lite dysfunktionell hos mig... Ja
Läs mer

Kärlek

Bild
Den här veckan har gått i kärlekens tecken. Inte bara för att det har varit alla hjärtans dag utan även av helt andra orsaker. Här på Sanuk ger man 3 ord till de barn som slutar och åker hem igen. Idag var det dags för mig att tacka av mina egna barn. En konstig känsla. Att sitta där mitt i en ring, bara jag och mitt fina barn, med en massa folk runtomkring som lyssnar. Att leverera 3 ord som jag tycker beskriver mitt barn i positiv bemärkelse och förklara varför jag valt just dom orden. Jag tycker att jag som förälder ofta försöker berätta allt bra mina barn gör, ge dom positiv feedback, men att sitta öga mot öga och leverera dessa ord är något helt annat. Det blir så mycket känslor, så mycket uppriktighet och jag inser att jag borde göra det oftare. Se in i deras ögon och leverera positiva ord, för det finns så många. Att bara välja 3 var nästan omöjligt. Det här är den tradition på Sanuk som jag gillar allra mest. Att ge dessa 3 ord. Det är så ovant för oss att få vara i centrum.
Läs mer

Det finns alltid något att fira

Bild
Precis när jag började tänka att detta ju går alldeles smärtfritt. Att det är helt vad jag är ovan vid på mina resor . Att ingenting utöver det vanliga, det jag själv valt, händer. Det är just då det sker. Jag är så tacksam över att vi har haft besök. Jag har den finaste vännen som flyger halva världen bara för att jag bestämt mig för att jobba i ett helt annat land. I fredags fick jag chansen att visa min tacksamhet genom att fixa ett överrasknings-40års-firande. Massge, en överraskningsgäst i form av hennes pappa, lunch på beachrestaurangen, tårt på thai vis,  Mai tai och så klart en avslutning på en rooftop bar. Och inte vilken rooftop bar som helst. En med glasgolv. 27 våningar upp. Så där så att det svindlar när man tittar ner, för att man tror att glaset ska krackelera och ge efter så man sakta faller ner i avgrunden. Just den känslan. Jag har sett det på film. Så det kan hända. 😜 I alla fall, det blev en 40 årsfest att minnas för oss alla. Det perfekta slutet på en ma
Läs mer