Häng med till mitt Thailand

Jaha. Då har man alltså en hel veckas semester att avverka mellan 2 jobb. Har avslutat mitt jobb här på Sanuk och om en vecka är jag tillbaka på mitt vanliga jobb. Det sägs att man ska passa på att njuta av sin semester så jag och Anton gör väl det då. Har varit en bra start helt enkelt. 😁 Hänga med kollegor och kompisar Dra till lyxhotell. Hänga vid poolen. Frossa i choklad. 

Den här veckan har gått i kärlekens tecken. Inte bara för att det har varit alla hjärtans dag utan även av helt andra orsaker. Här på Sanuk ger man 3 ord till de barn som slutar och åker hem igen. Idag var det dags för mig att tacka av mina egna barn. En konstig känsla. Att sitta där mitt i en ring, bara jag och mitt fina barn, med en massa folk runtomkring som lyssnar. Att leverera 3 ord som jag tycker beskriver mitt barn i positiv bemärkelse och förklara varför jag valt just dom orden. Jag tycker att jag som förälder ofta försöker berätta allt bra mina barn gör, ge dom positiv feedback, men att sitta öga mot öga och leverera dessa ord är något helt annat. Det blir så mycket känslor, så mycket uppriktighet och jag inser att jag borde göra det oftare. Se in i deras ögon och leverera positiva ord, för det finns så många. Att bara välja 3 var nästan omöjligt. Det här är den tradition på Sanuk som jag gillar allra mest. Att ge dessa 3 ord. Det är så ovant för oss att få vara i centrum.

Jag har jobbat hela helgen. Eller jag vet knappt om jag kan kalla det jobba. Jag har varit på den galnaste skolkonferensen ever. Något jag förmodligen aldrig mer kommer uppleva, definitivt inte med svenska skolan. I fredags satte vi oss i en minibuss, jag och mina 6 fantastiska kollegor, utan att veta vart vi skulle. Vi hade våra aningar. Vi hade spekulerat flitigt under arbetsveckan. Och faktiskt hade vår gissning varit rätt. Vi skulle till Bangkok. Dessutom skulle vi bo mitt på partygatan, backpackergatan, kaos-gatan - Khaosan road. En gata som ser ut som en heeeelt vanlig gata på dagen, men som, när mörkret faller, blir till en partygata utan dess like. En gata som aldrig sover. Det var som att komma 20 år tillbaka i tiden. Tiden då man gick ut och partajade med kompisar, försökte knö sig fram på det trånga dansgolvet, med musiken dunkandes i öronen. Bara det att nu var vi utomhus. Under bar himmel. Och med ett avlåååååångt dansgolv. Överallt såldes det galna saker, äckliga saker